Ständigt alla dessa glömda lösen

 Jag ger upp, kapitulerar. Inför min tekniska ofullkomlighet. Eller oförmåga, för att prata klarspråk. Tänker att då var det väl meningen  att jag skulle ta upp den här bloggen igen en sisådär 8 år senare. 

Så här är jag nu

Och det finns så mycket att berätta. 

.

Och när man trodde man var frisk. Efter 730 dagar, plus minus noll:

Bulimi,
is the disease from hell.

säg allt det där från mig

Det är bara det
att om jag skulle gett
allt det hon ville ha,
skulle ingenting
av det hon älskade
från början
till slut blivit kvar.

Din begravning. 20/12 2010. Förbannade, Älskade du.

Jag har betraktat er i timmar.
Sett sorgen i era ögon hastigt
lysa igenom, mellan skratten
för att passera, för att
komma igen.
Letat efter dig i era ansikten.
Letat efter dig i era anletsdrag.
Letat efter rösten i era.
Efter spår i sanden.


(Och hela tiden,
med din sten i handen
vill jag lyfta på locket
medan tårarna avtar
och övergår i verklighetsflykt
vill tiden förflyttas bakåt
vill jag vägra att inse)

tills jag såg er ta farväl,
tills jag såg er bryta ihop,
tills jag såg er utan svar,
tills jag såg er
b o r t o m all tröst

en röd ros
med rader som bara du och jag förstår
lämnar jag vid din grav

Du är alltid Älskad.

Det är så här jag vill minnas dig.

Vila i frid älskade, älskade du.

Carin Johansson

14/11 1976 - 30/11 2010

Väck mig inte imorgon

Den här dagen har varit så lång

Alla stigar jag prövat

Och jorden har haft sin gång

Nu börjar fötterna domna

Dom har vandrat sig slut

Snart får jag äntligen somna

Så vilar jag ut

Väck mig inte imorgon

Låt solen gå upp utan mig

Låt det vara en fin dag

Låt solen gå ner utan mig

Nu börjar omvärlden domna

Inget händer här sen

Nu får jag äntligen somna

Så väck mig aldrig igen

de i utkanten älskade?

P T S D
.Post Traumatiskt Stress Syndrom.
.Post Traumatic Stress Disorder.

Dissocieringen. Depersonalisering. Minnesfragment och dess bortfall. Mardrömmarna. Remmar som utesluter all möjlighet till flykt och händer som håller fast, blåmärkeshårt, och tvingar ner.

Hur kan det vara möjligt att en instans, som har till uppdrag att hjälpa de svagaste, sköraste och mest sårbara, i sig kan orsaka en diagnos som aldrig funnits där från början? Ett år av intensiv traumabearbetning. (med den bästa, den ödmjukaste) Parallellt med DBT. Parallellt med studier.


Och ständig denna återkommande väntan. Och l ä n g t a n . Att lämna därhän, låta förflyta, lägga bakom, gå vidare.

..

sorry about the torch sorry about the fire sorry i
had to have my revensch

Revansch

Klockan är åtta minuter i ett och imorgon börjar jag läsa psykiatri, socialpsykiatri och psykosocialt behandlingsarbete.
Jag är nervös.

Skyddad blogg.

Skyddad blogg inom kort.
Maila mig på elinahejdstrom@hotmail.com eller kommentera här om ni vill fortsätta läsa.
Ha en skön resterande sommar!

kärlek

säg allt det där från mig

Om du ska över sundet

nån gudsförgäten kväll,
kan du ta med en hälsning

till nån väldigt speciell?

Vill du ge henne mina bästa,

och säg till henne sen

att jag alltid varit stolt

över att vara hennes vän

Säg att några av dom dar

som vi hade med varann

var några av dom bästa

som jag nånsin haft

Säg att jag är ledsen

över alla fel som blev,

men att inget enda av dom

var menat som nån slags elakhet

Du, glöm inte och säg

det finns saker som hon sagt

som jag alltid ska ta med mig,

hon kunde vara så briljant

Säg att jag tycker

att det behövs många fler som hon,

hon bär en doft av nånting större

Och förresten,

en sak till kan du komma ihåg

Jag vet hon tror mitt hjärta

är en död och iskall sten

Säg att inget kunde vara

mer fel än just det

Det är bara att om jag skulle gett

allt det hon ville ha

skulle inget av det hon älskade

från början

till slut blivit kvar

Jag vet hon letar efter

nåt enkelt och nåt rent

Jag vet hon längtar efter

nåt jag aldrig kunde ge

Men säg att jag hoppas

hon hittar nån som kan

Säg att jag hoppas hon hittar

nån som

håller

henne

varm

Säg, säg, säg

allt det där från mig

Säg allt det där från mig

(j. thåström)

efterlängtad ankomst

här är jag...
...och jag ska säga er att...

...jag har fått mitt namn av pappa och radion som spelade ebba grön när jag föddes.

här ligger jag hos faster elina

det är första gången hon träffar mig

så hon gråter så klart, glädjetårar förstås

världens stoltaste faster är hon

tillsammans med den där Julia som vägrar komma hem från utomland

här ligger jag hos mamma och pappa

som kommer bli världens bästa föräldrar

kräkts ner mössan har jag gjort som protest mot fotografen, så jag fick låna en.

nu ska jag fortsätta sova.

att göra skillnad

Jag har blivit faster.
Idag klockan 11.53. Till en liten Ebba på 2105 gram.
Så liten. Så skör.
Så bräcklig.
Så efterlängtad.

Livet som jag förnekat, försakat
och försökt låta upphöra. Så många gånger.

Här är det nu.
Jag har en uppgift att fylla.

Att tillåta sig sörja

Dagen möttes med spränghuvudvärk, genomblöt av svett efter ännu en dröm tillbaks innanför murarna. Och jag dömmer mig. Samtidigt som jag slåss för att inte be om ursäkt. Rädd för att vara för mycket. Tårarna trillar. Och jag dömmer hårt. Invant beteende, inlärda reaktioner. Som då, när jag blev vad som förväntades.

Men ändå,
25-kronorssallad på en bänk i solen med Stina. Med den kloka. Med hon som vägleder mig, tillbaks till livet. Med hon som stal min kärlek och satte mig i landstingsbilen med låsta dörrar till slutstationen. För att det var det ända som återstod. För att rädda liv. Med hon som vågar trycka på knapparna, som vägrar ilskan att ta överhand, som ser igenom. Som ser den lilla kränkta flickan. Som redan då såg alla felbehandlingar. Som ser sorgen över alla förlorade år. Som delar ord och tårar. Men som också ser all styrka, all envishet, all jävlar anamma. Med hon som inte dömmer. Med hon som tror på mig. Med hon som alltid trott på mig.

Det är en ledsendag idag.
Men det måste få vara okej. Det måste få ta tid.
Att stanna upp och låta komma. Stanna upp och låta passera.
Jag läker nu. Ömsar skinn och odlar hud.
Betraktar på avstånd och lär om.
Jag är inte längre så hudlös.

Jag har sökt sjuksköterskeprogrammet.
Jag har världens finaste mamma som möter upp och som förstod att här behövs visst stor kaffe och mc-donaldsglass med kolasås för att överrösta tvivlet.
Jag har Ida.
Och ett numera gemensamt hem.
Snart kommer bebis.

Våren är på intågande.
Och solstrålarna värmer.